Bysans, Konstantinopel, Tsarigrad, Istanbul. Stadens hundra namn antyder dess rika historia, men nu är man där bestämt inriktad på att ge begreppet turkiskhet en ny innebörd som passar tjugohundratalet.
Klichéerna om Istanbul är många: staden där två världar möts, bron mellan öst och väst – för att nämna ett par av dem. Och det finns de som förväntar sig att mötas av doftande rökelse, dansande dervischer, beslöjade kvinnor och fyllda fat med Turkish Delight.
En enda natt på en av takbarerna i supercoola Karaköy, som ligger i det kosmopolitiska distriktet Beyoğlu på den europeiska sidan, räcker dock för att utplåna alla dina förutfattade meningar. Högt ovanför gator, som en gång var förbjudna områden, sitter nu en upprymd internationell publik och höjer sina glas för en av världens mest spännande och dynamiska städer.
Det vanliga har varit att stadens besökare har sökt sig direkt till den stämningsfyllda stadsdelen Sultanahmet. Det är där man finner Hagia Sophia-moskén (ursprungligen en kyrka), Topkapi-palatset – och en massa turistkrafs. Numera gör de mer äventyrslystna som ortsborna och tar en färjtur ut till Prens Adaları, Prinsöarna, eller utforskar de vackra stadsdelarna Nişantaşı och Teşvikiye, som är präglade av art nouveau.
Stadens nya självförtroende är emellertid mest märkbart i Beyoğlu. I stadsdelen Galata, inrymt i ett praktfullt gammalt ottomanskt bankpalats, finns SALT, som hörbart har ökat gatuvimlet i dess närhet. Det är en nyskapande och tankeutmanande institution med konstutställningar och konferenser, och där finns också ett forskningscenter med ett stort bibliotek. När du har tröttnat på att strosa i gallerierna och boutiquerna kan du återhämta dig på något av de glassiga matställen som specialiserat sig på vad matfantasterna utnämnt till "Det nya turkiska köket" – färsk, lokalt producerad mat med en nyskapande knorr.
Men Istanbuls mer traditionella läckerheter är sannerligen inte heller att förakta. Efter en hård dag av köpslående i Kapalıçarşı, Istanbuls stora täckta basar, finns det inget som slår ett gammaldags hamam [turkiskt bad] och en avspänd kväll med mat på en traditionell meyhane. Förvänta dig bara inte någon snabbmat. Stamkunderna på dessa turkiska tavernor sitter i timmar med sina mezeler, röker, dricker och småpratar. Så bara fyll glaset, luta dig tillbaka och låt den sjunka in, denna både moderna och åldriga stad som har så mycket att berätta.