momondo resehistorier: På äventyr i Sierra leone

Det var svårt att lämna Sierra Leone, detta fantastiska land och alla ”hennes” fantastiska invånare. Det är svårt att beskriva en sådan här resa med ord.  Alla smaker, känslor och upplevelser går inte att få ner på papper. När vi träffade personer som bodde i en hydda, gjort i kartong och det ända de ägde var de kläder de hade på sig, men de var ändå så tacksamma.

Kategori momondo resehistorier Strand & natur

Datum 04/08/2017

Vi var ett gäng på tio omvårdnadselever och tre lärare som i januari 2011 åkte till Sierra Leone. Anledningen till att vi åkte var att vi hade ett projektarbete som gick ut på att vi skulle jämföra sjukvården i ett u-land som Sierra Leone med Sveriges sjukvård. Vi gjorde även vår sjukhuspraktik där.

Vi bodde i en by som heter Sussex som ligger ca en timme från huvudstaden Freetown. Det hotellet vi bodde på ägdes av en gammal Italienare som heter Franco. Franco hade ”fastnat” i Sussex för många år sedan p.g.a. kärleken. Han byggde då hotellet och den restaurangen som vi sedan kallade för Francos Place. Francos Place var något alldeles extra. Det var inget lyxhotell, men det blev som ett efter 12 dagar. Hotellet låg på stranden, vi hade havet utanför fönstret. Några klasskamrater fiskade genom fönstret och fick till och med napp!

Runt hotellet fanns underbar natur och djur som t.ex. apor och gamar. Det fanns till och med krokodiler lite längre bort. Vi åt frukost och kvällsmat på restaurangen. Där fick vi allt ifrån italiensk mat till hummer och krabba. All personal var helt underbara och i slutet på vår resa så kändes det verkligen som att vi var en enda stor familj.

 

Under vår tid på Francos Place så hade vi väldigt mycket kontakt med byns invånare. Vi hälsade t.ex. på i skolan och på ”vårdcentralen”. Vi fick även besök av byns alla barn och ungdomar när vi låg och vilade på stranden på eftermiddag/kvällen. Vi spelade fotboll med dem, lyssnade på musik och trots ett visst språk barriär så lyckades vi kommunicera med dem.

Vår praktik gjorde vi på ett italienskt hjälporganisationssjukhus som ligger i Freetown. Anledningen till att vi fick in foten på sjukhuset var för att vår lärare var med och startade upp sjukhuset under inbördeskriget. Där fick vi vara på alla olika avdelningar som t.ex. akuten, malariaavdelning, mansavdelning och kvinnoavdelning. Det är ett kirurgiskt sjukhus som är helt gratis för patienterna, vilket inte är standard i Sierra Leone. Det är väldigt dyrt att söka vård annars.

När vi var i Freetown så brukade vi passa på att handla vatten och färsk frukt, och den färska frukten var något alldeles speciellt. Det smakar något helt annorlunda än var det gör här i Sverige. Det fanns även många färgglada marknader där man kunde köpa allt ifrån kryddor och fisk till kläder och väskor. Vi var på en speciell marknad där det bara fanns olika typer av smycken, trä figurer av olika träslag och storlekar, trummor mm. Det fanns även olika typer av restauranger som vi passade på att besöka, så som kinamat, libanesisk mat och även pizza.

När vi inte hade praktik så passade vi på att utforska Sierra Leones kust. Det var som en dröm: kilometer långa, rena, vita sandstränder. Havet var klart och turkost. Inga spår av turister, bara några bybor som kanske var på väg i land efter en fisketur i sina träbåtar eller någon annan som hade varit och hämtat ved. Det var lite lustigt för när vi hade slagit oss till ro på stranden så kom det alltid några och tog fram olika tyger, souvenirer och det var nästan som att de ”byggde” upp som en liten butik jämte oss. Men de var ALDRIG påstridiga eller tjatade på oss att vi skulle handla. Det var först när man gick fram och visade intresse som de började prata. Men inte alls på ett störande sätt.

De kunde också ibland bygga upp ett litet ute kök på stranden, där de lagades ny fången fisk som t.ex. barracuda fisk. Till fisken fick vi alltid ris och någon god sås, till efterrätt fick vi oftast kokosnötter och frukt. Det är något speciellt att äta sådan mat som blir tillagad på det sättet.

En dag gjorde vi en båtutflykt till en ö, som heter banan Island. Till ön åkte vi i träbåtar och på väg till ön såg vi delfiner som simmade och hoppade vid våra båtar. På ön så låg vi och solade på den fina stranden. Vi passade även på att snorkla. Vi gick även en tur i djungeln och hälsade på öns invånare som så stolt visade upp sin brunn med dricksvatten (som inte alls är vanligt).

Det är svårt att beskriva en sådan här resa med ord. Alla smaker, känslor och upplevelser går inte att få ner på papper. När vi träffade personer som bodde i en hydda, gjort i kartong och det ända de ägde var de kläder de hade på sig, men de var ändå så tacksamma. Tacksamma för att de hade varandra och livet. De mötte oss men en otrolig gästvänlighet och kärlek. Vi kände oss så välkomna. Det var svårt att lämna Sierra Leone, detta fantastiska land och alla ”hennes” fantastiska invånare. ”Mama Salone” är ett land som alltid kommer ha en speciell plats i våra hjärtan.

Med kärlek
Maike Thämlitz och Anna Kreutz

Denna reseupplevelse är berättad av Maike Thämlitz och Anna Kreutz, och det är den tredje i en serie av berättelser som våra medresenärer har valt att dela med oss. Håll utkik på vår Inspirationssida för fler berättelser, resetips och självklart inspiration.
*Denna text är helt och hållet skriven av Maike och Anna, allt vi på momondo gjort är att sammanställa texten och bilderna, samt rätta eventuella stavfel.

Ursprungligen publicerat

04/08/2017